Pearl Jam slog igenom stort med sin debutplatta ”Ten” redan 1991. De dök upp i samma veva som Nirvana när grungen slog igenom på riktigt. Sedan dess har man släppt ett tiotal studio plattor och fler samlingar och liveplattor än jag kan räkna. 

Jag såg Pearl Jam på deras förra spelning i Sverige för 12 år sedan på gräsmattan utanför Sjöhistoriska museet. Jag vill minnas att det var en ganska ljummen föreställning trots den varma sommarkvällen. Idag är vi inomhus på Globen, det är slutsålt sedan länge.

Från första tonen står det klart att detta inte är en vanlig konsert. Det är 12 år sedan Pearl Jam var i Sverige sist och detta är deras 1000e show någonsin. Direkt musiken drar igång förvandlas alla Globens sittplatser till ståplats och många sätter sig inte under hela konserten.

Ett liknande drag har jag aldrig varit med om och publikens reaktion påverkar även bandet. De blandar gammalt med nytt och det är främst under de äldre låtarna som allsången tar ordentlig fart. Bilderna ovan är tagna under de tre första låtarna, ganska snart efter det var alla medlemmarna i bandet genomdränkta av svett. Det syntes ända upp på läktaren hur svetten yrde.

Visuellt är det hela rätt enkelt, man har två olika backdrops, en med högtalare på och en med ”PJ” på och inte överdrivet mycket scenljus. Men det gör inget, här behövs inte stora skärmar med dyra producerade filmer, det är inte den typen av show. Bara bandets närvaro och riv, ös och drag gör detta visuellt mycket stimulerande.

Det enda orosmolnet jag ser är Eddie Vedders vin drickande, jag tror han sätter i sig nästan tre flaskor rödvin själv och bjuder publiken på ytterligare två-tre. Mot slutet gör han moves som jag tror man måste fått lite innanför västen för att klara men hela tiden håller det, text och melodi sitter där den ska. Detta trots att vi hört själva att han är ganska hes idag i mellansnacket.

Förutom de flesta låtar från Ten och en hel del annat från sin karriär så spelar de  ”Happy Birthday” till två medarbetare som fyller år. Man tillägnar låtar till höger och vänster, spelar Neil Youngs ”Keep on Rocking in the Free World” för ett extatiskt Globen och delar ut tamburiner till publiken. Varenda hand vajar till ”All Those Yesterdays” och publiken sjunger första versen och refrängen i ”Better man” helt själva med bara Eddie Vedder på gitarr. Jublet och känslan är konstant och mot slutet ligger Eddie Vedder på scenkanten och tillber publiken. Han lovar att det inte ska ta 12 år till de kommer tillbaka igen.

Det må vara low-tech, många gamla låtar och mycket rödvin men det är så nära the spirit of rock n roll man kan komma. 2 timmar och 50 minuter i himmelriket.